Karolina Ramqvists roman har beskrivits som en samtidsroman för 90-talet på grund av de många referenserna till både historiska händelser och platser i Stockholm. Genom till exempel en påslagen tv i bakgrunden får läsaren veta att folkmordet i Rwanda precis börjat och genom promenader på Stockholms gator förstår man hur stadsbilden förändrats. Men trots att jag själv inte var ung under 90-talet lyckas boken på ett otroligt sätt förmedla en igenkänning om hur det är att vara ung i en storstad och vilka förväntningar som ställs på en.

Det finns så mycket som är bra i den här boken : att följa Sagas förändring från 15-åring till 20-åring och allt som händer där emellan, tempot i berättelsen som hela tiden varierar, författarens sätt att ge Saga en sådan realistisk röst och alla karaktärer som Saga möter och som påverkar hennes sätt att se på livet. Det enda som stör mig när jag läser Alltings början är att jag är medveten om att det är en självbiografisk bok. Saga är Karolina Ramqvist. Eftersom Saga redan som 15-åring går på klubbar och vuxenfester, umgås med kända skådespelare, festfixare och regissörer känns det som att det inte skulle kunna vara trovärdigt. Jag vill inte att det ska vara på riktigt eftersom hon lever ett så intressant liv redan som 15 år.
/Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar